Hej där, det var ett tag sen sist. Sedan skolan började har jag haft det fullt upp och då har bloggen fått kommit åt sidan. Det känns väldigt svårt att göra ett inlägg om man bara känner sig stressad, för då blir det varken roligt eller intressant för er läsare. Så vi får se hur dett kommer att bli, ni får ha det så bra! Kram Amanda.

Löven har börjat falla från träden nu.
Likt oss alla gör de allt för att hålla kvar sommaren in i det sista.
Nu faller de uppgivet mot marken och vinden suckar högt.

Du och jag låg bland löven och i varsin mössa och tittade upp mot stjärnorna.
Vi är så tokiga, som får för oss att ligga sådär i kylan.
Vi höll varandra i hand och jag tänkte på hur annorlunda du är mot vad alla tror.
Och så tänkte jag på vilken ful jacka du hade, och att jag nog är den enda
om skulle få se dig i den. 

 

Och jag, som inte velat inse att sommaren tagit slut, låg nu där 
bland löven och kände med dem. 
Också släppte jag sakta taget, precis som dem.
-Om honom. 

 

 Ida.